En hjärtskärande uppvaktning

Det har hänt mig några gånger, att jag tagit emot saker från människor som knappt har något alls.
Det är en speciell känsla.
Olustigt.

Det är sorgligt och tungt, men så äkta.
Ingen vill ge något så mycket som de som knappt har något och ändå delar med sig.

Kortet på bilderna plus tillhörande blomma, fick jag av en kille som ganska nyligen kom till Sverige.
Han ville ge mig nånting och det var det finaste han hade.
Ett kort och en blomma som han fått av sina svenskalärare efter avslutad SFI-kurs.

Spontant vill jag aldrig ta emot en sån sak, men att tacka nej är otänkbart.
Så jag tackade, tog emot och lovade att tänka på honom när jag såg kortet.

Nu sitter det på mitt kylskåp och varje gång jag ser det så tänker jag på Pateh och känner jag mig lite sorgsen.